Nu är det slut igen!
Jag minns det som igår.
Då jag gjorde slut för första gången.
Vi höll ihop ca 6 år tror jag.
Minnet svajjar lite nu.
Dagen det hände glömmer jag aldrig.
En klump i min mage och nära till tårar.
Jag bet ihop.
Rådet kom ifrån en man i rock om jag minns rätt.
Var du tandläkare eller läkare!
Det har jag nog förträngt vilket.
Du sa det med en bestämd röst iallafall.
Det var bäst för mig om jag gjorde slut sa du.
Med min trygghet jag hade i livet då.
Jag satt i baksätet.
Mamma körde mot säkert mål.
Jag försökte hitta tillbaks, känslan.
Ett tappert försök igen.
Men nej!
Det var slut.
Min trygghet var borta.
Mamma och pappa tröstade mig.
Gav mig ord att minnas.
Kramar och tid.
Min trygghet som hade gett mig så mycket.
Tröst, närhet, trygghet och som alltid fanns där.
Tänk att mannen med rocken gjorde så att jag tog ett beslut bara si så där.
Jag grät mig till sömns den natten.
Minns hur jag försökte hitta tillbaks.
Mitt första avbrott i ung ålder.
Men vi följs åt.
Dag som natt.
På min vänstra hand sitter du fast.
Min tumme 👍
I en viss ålder var det helt plötsligt inte rätt att ha kalasbyxor under jeansen.
Kommer ihåg en morgon då det var dax att klä på sig för att gå till bussen.
Ute var det minusgrader och kallt.
På stolen hängde mina röda kalasbyxor.
Nytvättade och hör å häpna, strykta.
Jag klädde på mig och gick in till köket till ett dukat frukostbord.
Mamma satt bakom den stora morgontidningen och drack sitt te.
Pappa skottade gången och min bror spelade luftgitarr i sitt rum.
Tackade för maten och borstade mina tänder.
Hörde mamma ropa genom dörren.
- Du har väl tagit på dig dina kalasbyxor Lillan?
Jag fick fram ett ja med munnen full av tandkräm.
Åh vad jag inte tyckte om detta ögonblick.
I min röda skolväska hade jag lagt ner ett par strumpor.
I gympapåsen som mamma hade packat låg allt fint i.
På skolans toalett bytte jag om.
Ner snabbt med kalasbyxorna och på med strumpor.
Det var broderade med text, vänster och höger på.
Vilken skoldag det blev.
Vanliga stumpor på.
Roligt att byta om i gympasalen och inga mer skav av att kalasbyxorna liksom hängde i grenen.
Väl hemma sen var jag extremt kissenödig och sprang in på toaletten.
Bytte om och tog på mig de röda igen.
Log resten av den kvällen.
Den där gången jag skulle fråga min kompis om vi skulle leka glömmer jag aldrig.
Vi hängde ihop sen barnsben.
Många trodde att vi var systrar.
Vi fanns hela tiden då för varandra.
Jag knackade på din dörr som vanligt.
Frågade om vi skulle leka!
Din blick och min glömmer jag inte.
Leka!!!
Så heter det inte sa du.
Skall vi göra nått var orden som gällde nu.
Liten blev stor över en dag.
Gjorde slut med ordet jag älskade säga, leka.
När kärleken gjorde entr'e i livet hände något jag inte hade kontroll över.
Jag blev kär i killen med stort ....
Klippte ut ett foto på honom och hade det i mitt plåtpennskrin.
Lyfte på locket under skoltimmen och drömde mig bort.
Sen hände något mycket märkligt.
Din kompis kom fram och frågade chans åt dig på mig.
Fattade ingenting!
Vi bytte halsband den eftermiddagen.
Runt din hals hängde ett C i kristall.
Jag fick din namnbricka.
Nu är det så att jag stavar Kristina med K och Lillan som Lillan.
Att det var ett C är en annan historia 😊
Vi hängde i kompisens rum.
Badade den sommaren och spelade tennis.
Du på skatebord och jag på rosa cykel.
En dag kom din kompis mot mig med mitt halsband hängandes på sitt finger.
Jag tog av ditt som fanns runt min hals och gjorde slut snabbt.
En rolig tid i yngre tonåren.
Gick hem och i brevlådan låg min favorit tidning.
Starlet.
Jag har gjort slut med vänner med.
Vuxna som har funnits i mitt liv.
Allt har varit med en anledning.
Ibland har det självklart varit både svårt och ledsamt.
Men ack så bra det har blivit med.
Det är viktigt att bryta med energitjuvar.
Med dem som både tar och stjäl ifrån en.
Jag är stolt över mig själv att jag har tagit beslut om det.
Det handlar ju faktiskt om mitt liv.
Jag har väl också gjort misstag som jag sen har lärt mig mycket av sen.
Men många beslut har självklart varit rätt.
Hade inte varit där vi är idag annars.
Jag lägger inte tid, kraft och energi på det som varit.
Utan jag går fram.
Mina spår i sanden.
Men idag upptäckte jag att jag har tagit ett fel beslut ang vilka säckar som skulle ges vidare, slängas.
Gick ner för att ta upp ett par sommarskor till mig.
Men hittade endast tre olika vänster skor!
Fattade ingenting.
Men sen kom jag på varför 😊
Jag hade skovård en dag.
Borstade, skrubbade och torkade skorna rena för att sen lägga undan till nästa säsong.
Även gjorde jag iordning skor för sommaren.
Varför jag valde just tre högerskor att börja medar jag ingen aning om.
Ibland gör jag lite konstiga saker har vi märkt här hemma 🙄
När tre skor var klara så blev det visst brått ner till stranden.
Luna ville springa av sig hette det.
Kom hem efter en skön promenad och gjorde sen något helt annat än skovård.
Maken stuvade in kassar i bilen och jag var lika modig som alltid med att säga ja till hans frågor om han tagit rätt kassar.
Vi åkte till tippen och till en loppis ett par dagar senare.
Nu fattar jag 😂
Nu har jag fått svar på min egna fråga om varför.
Mina vänsterskor for till tippen 😉
Tre högerskor som nu blir ett stilenben på hyllan.
Får ta en snabbt beslut igen.
Packa ner dem och tacka för mig.
Underbara promenader har vi haft mina skor och jag.
Ett och annat skoskav och hundskit under sulan.
Men vad gör det.
Prickiga träskor och blommiga boots kommer man långt med, jag lovar!
Att skiljas från något / någon man älskar är ibland brutalt svårt.
Att se sin kära falla sönder för ett svek någon gjort tar illa i hjärtat.
Att säga till den som gråter att jag tar emot dig när du faller är svårt.
Jag satt i soffan och hade en återhämtningsdag.
Hade fått en cellgiftsbehandling dagen innan.
Att få vila i min ensamhet i ett par timmar gav mig kraft att möta familjen igen.
Det jag ser är sorg och svek i dina ögon.
Att bli så brutalt nertryckt av dem du en gång litat på är så elakt.
Jag kan bara lyssna på dig.
Trösta dig.
Mina ord får komma sen.
Ge dig tid.
Jag läste av dig och när du var redo så satte vi in åtgärder.
Vi tar oss ur detta tillsammans.
Ger inte upp.
Inte acceptera vad som gjorts.
Men vi släpper dem och går vidare, tillsammans.
Vi hade inget val den gången.
Att vända ryggen till var det vi fick göra.
Ett gemensamt vuxet beslut.
Inte skall någon behöva känna denna fruktansvärda smärta av sorg.
Vi gjode slut med dem och satte punkt!
Men något som är rätt häftigt är att vi gjorde slut i ung ålder.
Vi möttes när vi igentligen inte var menade för varandra.
Inget ont om det.
Sanning.
Men så kom det ett brunt brev i den ack så nötta brevlådan.
" En brevlåda min bror hade gjort i träslöjden "
Nu firar vi 25 årig bröllopsdag i år.
Men hur svårt kan det vara.
Vare sig maken eller jag kommer ihåg vilket datum vi gifte oss.
Är det 28 eller 29 maj?
Men vad gör det att inte komma ihåg rätt datum 🙃
Vi kommer ihåg att varje dag säga våra meningar som betyder mest av allt.
Det som betyder mer än ett korrekt datum.
Jag älskar dig.
Vilken tacksamhet vi känner.
Magiskt vackert.
Vilken glädje vi känner.
Vi ser tiden ann.
Att vi inga vigselringar har är en annan historia.
Kan väl säga att det är både avklippta och för små.
Vi har valt att inte köpa / laga dem utan lagt det på något annat som vi ser glädje i.
Tex, färg till fönster, ny gräsklippare, spel, blommor och kaffe 😂
Finns en och annan ärvd ring i lådan som åker på ibland.
Så är det faktiskt.
Vi bröt upp med vårt tidigare liv.
Lämnade hus, ort, arbeten och gamla vanor.
Men vi bröt inte upp med livet.
Dem vi älskar och håller av kommer med glädje ner till oss.
Till glädjens hus.
Känns underbart.
Vi började ett nytt liv och nya vägar att gå.
Nya fönster och dörrar att öppna.
Nej, vi ångrar oss inte.
Vi möter dagen och tar till vara på dess möjligheter.
Säger våra meningar dagligen och nynnar på en ny sång.
Vi bor i glädjens hus som vi älskar.
Min vardag är fylld med ord och tankar.
Jag räknar till fler dagar med mindre värk.
Har nog slut på smärta hoppas jag.
Det är en skön känsla.
Ibland väljer jag bort det sociala livet för att bara få vara.
Jag blir bättre var dag som kommer på att lyssna på mig själv.
Men vilken lycka vi känner när dörren öppnas.
Gäster som kommer.
Vi fixar i gästhuset och dukar upp.
Äter god mat och delar på en flaska bubbel eller två.
Att få pyssla om våra nära och kära är just livet vi älskar.
Tack alla underbara glädjespridare till vänner ni alla är ❤️
Det sköna med vårt liv är att vi är nöjda med det vi har.
Vi behöver inget mer.
Allt vi behöver har vi.
( köpte en ny eltandborste idag 😂 )
Ev nya skor till mig 😉
Att jag får sitta i ett par timmar i min ensamhet varje morgon är lyx för mig.
Dricker kaffe, rastar Luna och bara vara.
Målar, läser och skriver lite.
Sen möter vi dagen tillsammans.
Säger våra ord.
Vi ser inget slut.
Vi ser framåt.
Vi ser vårt liv.
Mina ord tar inte slut nu.
Har inte bråttom.
Jag kan fortsätta när jag vill.
Sätter bara punkt för idag.
Så säger jag orden som står mig nära.
- Älska livet Lillan med stort L ❤️
