Mitt personliga diplom.
Som liten hade jag inte så där jätte bra betyg..
Jag fick kämpa jätte mycket.
Hade svårt med stavning och hade ett eget språk då jag skrev.
Men på något sätt så klarade jag mig ganska bra ändå.
Mitt första diplom jag fick som barn var i seglar skolan.
Minns att det stod att jag låg mest i vattnet, pga att jag var för lätt för båten.
Men diplom fick jag:)
Undra vad jag har det?
En dag i skolan så skulle jag till fröken A.
Hos henne skulle jag lära mig att stava rätt.
Medans jag skrev ord som A sa att jag skulle skriva så satt hon och filade naglarna.
Usch vad jag inte tycker om rött nagerlack.
Inte lärde jag mig något.
Pappa och mamma visst vad problemet var.
Man talade inte så mycket om dyslexi på den tiden.
Men jag gick ut skolan och fick ett diplom av mina föräldrar.
På lärarhögskolan var det mycket grupparbeten och muntliga redovisningar.
Klarade det med.
Idag får jag hjälp av R o J då jag skall skriva något.
Stavprogram är bra för min del.
De diplom jag får idag är mest läkar utlåtanden och recept på mediciner.
I mina papper står det att jag inte blir friskförklarad.
Ett slags diplom ändå.
Denna erfarenhet jag har fått har lärt mig mycket om livet.
Självklart så vill jag att ingen skall drabbas av sjukdom och sorg.
Jag hade ett mål då M och jag var i Turkiet.
Att gå milen och bara vara.
Det gjorde jag med skoskav över hela hälen.
Jag gick och fick ett bevis att jag kan.
Jippie:)
Kanske är det mitt livs diplom!
Att klara svåra hinder?
Att testas i livet.
Men då gör jag det, jag 
kämpar vidare.
- Älska livet och sätt upp ditt diplom och var stolt över dig själv Lillan <3
