Min vardag.
Sitter i soffan och dricker kaffe.
I mitt knä vilar ditt huvud.
Det är min vardag.
Vi har rutiner så som att tvätta oss, äta frukost, arbeta och må gott.
Samtidigt lever andra med andra villkor.
Alla kan inte le som du och jag gör.
De delar inte min vardag.
På trottoarens kant sitter en kvinna.
Vi skrattar och fyller våra händer med saker.
Ett foto på ett barn ligger i en hatt.
Doften är stark.
Får en obehaglig känsla i min kropp när jag ser en mans händer som blöder.
Jag äter min lunch på en krog.
Och utanför så för en kvinna vant ner sina händer i en soptunna.
Jag äter upp min mat och ber en tyst bön.
Min vardag betyder trygghet, för mig.
Jag nynnar en sång, " somliga går med trasiga skor "
När natten kommer kryper jag ner i en varm säng som vaggar mig till sömns.
Utanför så finns det högar av filtar och täcken.
Jag känner mig trygg.
Är de trygga som ligger under bar himmel?
Min vardag är mitt liv.
Deras vardag är en kamp att överleva sin vardag.
Borde inte vara så.
En stilla bön som inte blir sann.
Jag gör vad jag kan.
- Älska livet och dela med dig om du kan Lillan<3
