Cancer och reflektion 🙏
Solen skiner och fåglar sjunger sin sång.
På marken rör sig knoppar.
Nya liv.
Dagen känns längre.
Doft av vår.
Känner förändringar i min kropp.
Behöver vila.
Flera års kämpande har satt sina spår.
Men jag blir ju också äldre.
Mina händer visar tydliga spår.
Jag är bra på att hitta stunder.
Ger mig tid att få vara.
Inga måsten som förr.
Gräver lite i rabatten och planterar en ny blomma.
Den får jag följa.
En stilla stund i solens sken.
Kläder hänger på tork.
En råkas unge blev föda till en sparvhök.
Nu sitter den i boet, ensam.
Har en lavendelkvist i min hand.
Så många är drabbade.
En svår tid att ta sig igenom.
Några av oss kan.
Men ack så svårt.
Ett steg i taget.
Min reflektion om livet i sig.
Varför inga staff då kroppar våldtas?
Vad säger det om rättvisa!
En sårad kropp som inte läks.
Vart tog tilliten vägen?
Jag fick all hjälp att överleva min cancer.
Målet var att ge mig all hjälp sa de.
Tack för ert ansvar och respekt ni gav och visade mig.
Jag lever.
Men hur skall ett offer leva efter ett övergrepp?
Vart tog respekten vägen!
En orkade inte utan avslutade sitt egna liv.
Vad säger vi till våra barn om det.
Ändra lagen tack.
Jag överlevde min cancer.
Men jag blir aldrig friskförklarad.
Det lever jag med.
Ett gott liv har jag.
Min stolthet.
Dagens reflektion om rättvisa begriper jag inte.
Vill se en ljus framtid utan våld.
Respekt till livet.
Alla tillsammans.
Även var för sig.
- Älska livet Lillan 🙏🙏🙏
