Cancer och reflektion đ
Solen skiner och fÄglar sjunger sin sÄng.
PÄ marken rör sig knoppar.
Nya liv.
Dagen kÀnns lÀngre.
Doft av vÄr.
Â
KÀnner förÀndringar i min kropp.
Behöver vila.
Flera Ärs kÀmpande har satt sina spÄr.
Men jag blir ju ocksÄ Àldre.
Mina hÀnder visar tydliga spÄr.
Â
Jag Àr bra pÄ att hitta stunder.
Ger mig tid att fÄ vara.
Inga mÄsten som förr.
GrÀver lite i rabatten och planterar en ny blomma.
Den fÄr jag följa.
Â
En stilla stund i solens sken.
KlÀder hÀnger pÄ tork.
En rÄkas unge blev föda till en sparvhök.
Nu sitter den i boet, ensam.
Har en lavendelkvist i min hand.
Â
SÄ mÄnga Àr drabbade.
En svÄr tid att ta sig igenom.
NĂ„gra av oss kan.
Men ack sÄ svÄrt.
Ett steg i taget.
Â
Min reflektion om livet i sig.
Varför inga staff dÄ kroppar vÄldtas?
Vad sÀger det om rÀttvisa!
En sÄrad kropp som inte lÀks.
Vart tog tilliten vÀgen?
Â
Jag fick all hjÀlp att överleva min cancer.
MÄlet var att ge mig all hjÀlp sa de.
Tack för ert ansvar och respekt ni gav och visade mig.
Jag lever.
Â
Men hur skall ett offer leva efter ett övergrepp?
Vart tog respekten vÀgen!
En orkade inte utan avslutade sitt egna liv.
Vad sÀger vi till vÄra barn om det.
Ăndra lagen tack.
Â
Jag överlevde min cancer.
Men jag blir aldrig friskförklarad.
Det lever jag med.
Ett gott liv har jag.
Min stolthet.
Â
Dagens reflektion om rÀttvisa begriper jag inte.
Vill se en ljus framtid utan vÄld.
Respekt till livet.
Alla tillsammans.
Ăven var för sig.
Â
- Ălska livet Lillan đđđ
Â
